kan det bli bättre?!
nationaldagen
Snart är det national dagen då ska jag och maria sen kanske några fler till gröna lund! blåa kläningar med blått band i håret och titta på Markolio och Linda Bengtzing! :)
Har fullt upp hela veckan, stötte på Oliver i fridhemsplan idag, vi snackade lite, han skulle gå och fixa pass. Kom på att jag också måste göra det, men det blir inte förens på onsdag ska först till ungdomsmottagningen på återbesök från aborten, då vi lediga från skolan. och tisdag ska jag färga mitt hår, eller utväxten det är så himla fult när man är blond och har mörk utväxt (vilket jag typ alltid har!!) men mitt pass går ut snart, och jag måste ju ha ett tills vi åker till egypten och alanya. Nu är det bara exact 4 veckor kvar sen blir det sol och bad, snorkling och rida kamel ;) mysigt!
kram
nu är man opererad
Nu har jag äntligen kommit hem. Kom till sjukhuset kvart över sju imorse. Mådde verkligen jätte illa och kände mig som en zombie. Timmarna gick och jag låg på samma ställe med sjukhus kläder och deras sexiga strumpor :P Delade rum med fem andra tjejer, men jag kände mig lite ensam. Alla såg ut att vara typ 30+ men sen kom det in en tjej på sängen bredvid som bara var 18. Efter ett tag kom läkaren in och berättade och gav mig en heeel drös med tabletter, bla fick jag citodon som jag skulle ha mot förebyggande värk. Sen fick jag en till tablett för den jag tog tidigare fick jag inte ha kvar i magen :P Den gjorde så jag fick värkar och riktiga samandragningar. Tillslut kom jag in på operations salen efter några timmar och jag somna på två sekunder när jag höll masken mot ansiktet. Jag vaknade upp en och en halv timma senare och hade jätte ont i magen och helt snurrig. så kom syster in med fler tabletter och äntligen fick jag äta något. Aldrig känt mig så hungrig tror jag. Hade inte fått behållt nån mat sen igår eftermiddag och fick inte äta eller dricka något innan operationen heller. Men klockan halv ett var allting klart och jag förberedde mig för att åka hem. Kände mig lyckligare än någonsin, illamåendet hade försvunnit och jag började känna mig som mig själv igen. graviditets hormonerna verkade ha försvunnit. Allt var bra, fast yr i bollen såklart och blöder mer än nånsin. Man får ha bindor som är större än en själv fan.. men men..
Hoppas att det slutar blöda fort, men det kan ta allt från en till tre veckor. Redan ikväll börjar jag med p-pillerna. Nu känner jag mig mest trött och fortfarande snurrig av alla tabletter. Det läskigaste av allt idag tyckte jag var när dom skulle sätta in en nål i armen, usch. sprutor hatar jag. Men det gick bra det med, man är ju modig ;)
Alla har ringt och frågat hur jag mår och verkligen varit stöttande, tack så mycket :)
Nu är man en erfarenhet rikare och kommer nog vara mer försiktig i framtiden, hoppas på att jag aldrig mer kommer behöva göra en abort.
nu ska man bara komma ihåg också varje dag att ta pillret, ibland har man minne som en guldfisk.
kram
lite nervös
Jag är lite nervös över hur jag kommer må och hur det kommer kännas efteråt. Men det ska nog gå bra. Ska iallafall bli skönt att slippa illamåendet. Hoppas att jag kan bli lika pigg och glad som jag var förut :) Ärligt talat så känner jag inte igen mig själv. Men det kanske beror på alla hormoner och så.
Redan kvällen då jag kommer hem från sjukhuset ska jag börja med p-piller. Ska inte bli några fler aborter här inte.
p&k
ultraljudet
Först träffade jag en barnmorska hon var hur snäll som helst kändes riktigt trygg när jag var med henne. Hon pratade lite med mig, om jag var säker på vad jag ville och om jag ville ha en psykolog att prata med efter. Men det känns som att jag inte behöver det. Man vet iofs aldrig hur man känner efter men jag vill försöka bara glömma det och gå vidare, fast det känns lite hemskt att säga. Själkvklart kommer jag alltid ha en bit i mitt hjärta som tänker på lilla knytet, men det är det bästa för både barnet och mig känner jag, pågrund av många anledningar, därför har jag tagit det beslut jag gjort. Hon tog även blodprov, usch jag är verkligen jätte känslig för sånt. Men det vara bara att tillta bort. Jag tycker inte det gör ont eller så men det ser så äckligt ut.
Sen fick jag träffa en läkare som gick igenom lite saker med mig och så gjorde hon ultraljudet på mig. Jag såg både armar och ben, även det lilla hjärtat som slog. Här är en bild på de lilla knytet, jag var precis i vecka 9 nu.
det närmar sig slutet
håll tumarna för mig att allt kommer gå bra! kramar
En vecka kvar..
Nu är det bara en vecka kvar ungefär. Den 26e ska jag till karolinska på ultraljud. Då är jag i vecka 10, tiden går verkligen fort. Vill göra det så fort som möjligt och inte tänka på det mer. Efter ultraljudet får jag datumet för aborten. Efter det så är all oro förhoppningsvis borta. Och jag kan återgå till mitt gamla liv.
Känns faktiskt jätte bra att verkligen veta vad jag vill. Nu slipper jag vara förvirrad och bara tänka på hur jag ska göra. Jag har fått många åsikter och många kommentarer, både positiva och negativa. Jag är lite nervös faktiskt, just för att bli nedsövd och det, men mamma finns hela tiden vid min sida :) och Maria följer med på ultraljudet utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. Jag har insett många saker i mitt liv som jag inte ens tänkte på förut. Jag har verkligen lärt mig mycke från den här tiden och ser verkligen livet på ett annat sett. Jag är samtidigt glad att allt det som hänt har hänt, har lärt mig från mina misstag och även lärt mig av andra människor, man tror man känner nån till 100 % men det finns alltid nya saker att lära sig från en person. Jag har även lärt känna mig själv och folk i min omgivning. Har kommit familjen mycket närmare och uppskattar dom på ett helt annat sätt. Det är skönt att veta att ens familj stöttar en till 100% och jag insåg nog inte det förens nu, efter allt..
illamående
Längtar faktiskt till skolan för en gångs skull, och kunna vara med tjejerna, festa, gå på stan och allt annat ;) har mått illa nu i 2 veckor speciellt på morgonen. Vill bara bli frisk och kunna vara som vanlig igen, jag är helt slut. Ska bli skönt när illamåendet försvinner! Känns som att vara magsjuk, och jag brukar vara helt knäckt efter att ha haft det i ett dygn, men i två veckor.. nu är det bara några dagar kvar förhoppningsvis.
Ne nu ska jag ta en glass och mysa undertäcket framför tvn innan jag ska ringa maria. ha det bra!
Gravid
Jag ringde marika förra veckan angående om att jag inte kan vara med, hon kontaktade mig via minbebis.com och ville göra en dokumentär då hon följde hela min graviditet och barnets uppväxt. Vi hade pratat om allt, då vi var och fikade och jag skulle även träffa producenten i söndags, men så ringde jag och sa tt jag bestämt mig för att göra abort. Hon vart nog lite chockad, kändes lite jobbigt att jag träffat dom och pratat om allt när jag inte ens bestämt mig för hur vi skulle göra. Allt gick så fort. Nu har jag skrivit massor om det :P men jag vill tacka alla ni som stöttat mig. Och maria är en underbar vän som ställer upp i vått och torrt
