Life by Louise ♥

heeej allihoppa!
Idag är jag tröttare än någonsin och min röst är fortfarande försvunnen. Idag skulle jag igentligen ha varit i skolan men så vart det inte. Kände att jag behövde en dag hemma för att vila upp mig och hoppas på att blir man lite mer sig själv igen. Har tänkt att berätta lite om resan i Alanya. Jag kan ju lugnt säga att det var den galnaste resan jag någonsin varit på. Och att vi var kända i hela Alanya och inte minst på hotellet. Dagen då vi kom till hotellet, för första gången vi ska gå in och äta i matsalen kommer vakterna springandes och öppnar dörrarna och leder oss in i matsalen och skrriker "wollaaa" verkligen alla tittade, ja, tänkte jag och Maria. Nu vet allihoppa iaf att vi är här! Det var lite roligt att få sån uppmärksamhet i början men inte då det gick till överstyr. Alla på hotellet som jobbade flörtade med oss, riktigt jobbigt. Man fick inte ens sitta och äta ifred utan att servitriserna skulle stå bakom en och ta på en, de viska och titta på en hela tiden. Usch. Då man gick på stan och gick förbi nån kille drog de händerna på en genom håret, och andra tog på rumpan eller tog tag i en. Aldrig kännt mig så rädd eller konstig i hela mit liv, det går inte att förklara känslan.

Första kvällen vi hade kommit till Alanya så träffade vi några killar i baren på hotellet som också bodde där. Verkade trevliga och senare på kvällen gick vi ut tillsammans. Sen ville jag och maria gå hem och sova men så när vi tar hissen upp ser jag killarna springa upp för trapporna och som tur var bodde vi på fjärde våningen så det var långa trappor, Maria var lite före mig så jag slängde nycklarna till henne, hon öppnade dörren och vi sprang in på rummet, hann precis låsa innan de tog i handtagen och de försökte öppna. De hotade med att ringa polisen om vi inte öppnade dörren. Jag och maria stängde alla fönster och drog för drapperiet till balkongen. Kändes riktigt läskigt. Efter att de stått ett tag och bankat på dörren så gav de upp. Som tur var sa de tidigare den kvällen att de skulle åka hem dagen efter allt detta hände, så vi såg de aldrig igen. Bra början på veckan.. Kan ju inte säga att resten av veckan var bättre. Visst hade vi mycket roligt med på resan, men aldrig något jag vill göra igen, så något turkiet blir det ALDRIG igen!!  

Det var några killar på hotellet som jobbade som underhållare, man kunde åka med dom ut på kvällarna till olika ställen och festa. De höll även i en show varje kväll på hotellet. De flörtade väldigt med oss och tjatade varje dag på att vi skulle med ut, men vi ville hellre vara själva. Men så en kväll då de kommer tillbaka från att ha varit ute på fest och vi kommit från krogen så stöter vi på dom. Och vi alla går ner till stranden. Killarna var på oss jätte mycket och jag och Maria bestämde oss för att gå därifrån. De fortsatte även dagarna efter det att flörta med oss men varken jag eller maria visade något intresse tillbaka. Men de vägrade ge upp.
En kväll då vi var på väg ut på krogen så möter vi på några svenska killar som gick förbi oss, men sen vände dom sig om och vi började prata. Så de hängde med ut. Skulle möta upp Ronja och några till tjejer med vi hittade dom aldrig. Samma kväll då vi skulle hem föreslår killarna att vi ska bada.Vi tvekade först men vart övertalade. Då vi precis är på väg upp kommer polisen och ber oss komma till bilen, tydligen var det olagligt att bada då det blivit mörkt ute. Men då vi ska ta våra saker märker vi att min väska är borta. Det satt massa med folk där men ingen hade settt någon tagit något. Polisen ropade igen men vi fortsatte leta och tillslut kommer några turkiska killar och erbjuder sig att hjälpa leta, de ropade på polisen och bad de komma ner. Hade väldigt tur för ingen av poliserna kunde prata engelska så turkan fick översätta till oss. Han berättade det som hänt för poliserna och de glömde bort att vi skulle prata med dom för att vi hade badat då det var mörkt, tack o lov! Men ingen väska hittade vi. Turkiska killen sa "ni har två val, antingen glömmer ni väskan och går hem eller så åker ni med till stationen och gör en anmälan, men jag rekomenderar er att inte följa med in till stationen." Så vi valde att bara gå hem och föröka glömma det med väskan. Men Det var riktigt tråkigt. I väskan låg kamera, pengar, mobil, skor, byxor och lite annat. Men det fanns inget att göra. Vi som  hade tagit så mycket bilder och video filmer men men.. Dagen efter gick vi tillbaka till stranden där vi hade legat för att se om vi hittade något, men ne, inte en ända liten skymt av den. Då vi kommer hem försöker vi att muntra upp varandra. Och sa att vi skulle glömma väskan, vi skulle vara glada ändå, eftersom det bara var saker. Vi hade ju klarat oss bra. Då vi låg på sängen så ringer telefonen inne på rummet, det var hon från receptionen som bad oss komma ner.  Vi vart jätte nervösa. Då vi kommer in till receptionen står en kille där och tittar på oss, hon säger att han hade hittat vår väska och vi vart lyckligare än någonsin och började hoppa, men så säger hon att den var tom. All glädje försvann. Bara nyckeln låg kvar där i. FAN varför kunde de inte bara ha behållt väskan med då för? Den gav oss ändå bara dåliga minnen. Killen som lämnat in väskan kände vi igen jätte mycket men vi kunde först inte komma på från var. Då han går ut från hotellet tittar han på oss och säger "ni var rätt fulla ni." Jag och Maria stod shockade kvar. De var då de slog oss att vi hade sett honom på stranden samma kväll då väskan vart stulen. Kände oss ledsnare än någonsin.. och tjejen i receptionen frågade oss om vi inte skulle säga tack men det gjorde vi inte. Så vi gick tillbaka till rummet igen. Tankarna snurrade i huvudet. Fan den natten vaknade jag hundra gånger och trodde att det bara var en mardröm men så var det inte :(
Ledsen, orkar inte skriva mer just nu. Har sån huvudvärk. men jag skriver mer om ett tag då jag vilat en stund.