En vecka kvar..
Nu är det bara en vecka kvar ungefär. Den 26e ska jag till karolinska på ultraljud. Då är jag i vecka 10, tiden går verkligen fort. Vill göra det så fort som möjligt och inte tänka på det mer. Efter ultraljudet får jag datumet för aborten. Efter det så är all oro förhoppningsvis borta. Och jag kan återgå till mitt gamla liv.
Känns faktiskt jätte bra att verkligen veta vad jag vill. Nu slipper jag vara förvirrad och bara tänka på hur jag ska göra. Jag har fått många åsikter och många kommentarer, både positiva och negativa. Jag är lite nervös faktiskt, just för att bli nedsövd och det, men mamma finns hela tiden vid min sida :) och Maria följer med på ultraljudet utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. Jag har insett många saker i mitt liv som jag inte ens tänkte på förut. Jag har verkligen lärt mig mycke från den här tiden och ser verkligen livet på ett annat sett. Jag är samtidigt glad att allt det som hänt har hänt, har lärt mig från mina misstag och även lärt mig av andra människor, man tror man känner nån till 100 % men det finns alltid nya saker att lära sig från en person. Jag har även lärt känna mig själv och folk i min omgivning. Har kommit familjen mycket närmare och uppskattar dom på ett helt annat sätt. Det är skönt att veta att ens familj stöttar en till 100% och jag insåg nog inte det förens nu, efter allt..
Efter att Sandras kompis gjort abort ringde hon henne och sa "Saaandra! det där var ta mig fan det skönaste jag gjort!". Hon menade att narkosen och alla droger man fick var så jävla härliga ;)
