nu är man opererad

Nu har jag äntligen kommit hem. Kom till sjukhuset kvart över sju imorse. Mådde verkligen jätte illa och kände mig som en zombie. Timmarna gick och jag låg på samma ställe med sjukhus kläder och deras sexiga strumpor :P Delade rum med fem andra tjejer, men jag kände mig lite ensam. Alla såg ut att vara typ 30+ men sen kom det in en tjej på sängen bredvid som bara var 18. Efter ett tag kom läkaren in och berättade och gav mig en heeel drös med tabletter, bla fick jag citodon som jag skulle ha mot förebyggande värk. Sen fick jag en till tablett för den jag tog tidigare fick jag inte ha kvar i magen :P Den gjorde så jag fick värkar och riktiga samandragningar. Tillslut kom jag in på operations salen efter några timmar och jag somna på två sekunder när jag höll masken mot ansiktet. Jag vaknade upp en och en halv timma senare och hade jätte ont i  magen och helt snurrig. så kom syster in med fler tabletter och äntligen fick jag äta något. Aldrig känt mig så hungrig tror jag. Hade inte fått behållt nån mat sen igår eftermiddag och fick inte äta eller dricka något innan operationen heller. Men klockan halv ett var allting klart och jag förberedde mig för att åka hem. Kände mig lyckligare än någonsin, illamåendet hade försvunnit och jag började känna mig som mig själv igen. graviditets hormonerna verkade ha försvunnit. Allt var bra, fast yr i bollen såklart och blöder mer än nånsin. Man får ha bindor som är större än en själv fan.. men men..
Hoppas att det slutar blöda fort, men det kan ta allt från en till tre veckor. Redan ikväll börjar jag med p-pillerna. Nu känner jag mig mest trött och fortfarande snurrig av alla tabletter. Det läskigaste av allt idag tyckte jag var när dom skulle sätta in en nål i armen, usch. sprutor hatar jag. Men det gick bra det med, man är ju modig ;)
Alla har ringt och frågat hur jag mår och verkligen varit stöttande, tack så mycket :)
Nu är man en erfarenhet rikare och kommer nog vara mer försiktig i framtiden, hoppas på att jag aldrig mer kommer behöva göra en abort. 
nu ska man bara komma ihåg också varje dag att ta pillret, ibland har man minne som en guldfisk. 

kram 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0