ultraljudet

Nu har jag varit på ultraljud, hade min bästa vän maria med mig som tur va. Var lite nervös när vi kom dit faktiskt.
Först träffade jag en barnmorska hon var hur snäll som helst kändes riktigt trygg när jag var med henne. Hon pratade lite med mig, om jag var säker på vad jag ville och om jag ville ha en psykolog att prata med efter. Men det känns som att jag inte behöver det. Man vet iofs aldrig hur man känner efter men jag vill försöka bara glömma det och gå vidare, fast det känns lite hemskt att säga. Själkvklart kommer jag alltid ha en bit i mitt hjärta som tänker på lilla knytet, men det är det bästa för både barnet och mig känner jag, pågrund av många anledningar, därför har jag tagit det beslut jag gjort. Hon tog även blodprov, usch jag är verkligen jätte känslig för sånt. Men det vara bara att tillta bort. Jag tycker inte det gör ont eller så men det ser så äckligt ut.
Sen fick jag träffa en läkare som gick igenom lite saker med mig och så gjorde hon ultraljudet på mig. Jag såg både armar och ben, även det lilla hjärtat som slog. Här är en bild på de lilla knytet, jag var precis i vecka 9 nu.

image6

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0