Saknar dig..
En låt jag aldrig någonsin kommer kunna lyssna till utan att börja gråta, den spelades på begravningen, din favorit låt!
Jag tänker såå ofta på det.. Jag kan bara inte släppa mina tankar.. Då du stod framför mig i somras och vi kramades hårt och sa hej då.. Samma stund som du tittar på mig så tänkte jag, den här gången ska det inte få gå lika lång tid innan vi ses igen. Om jag bara hade vetat att det var sista gången jag skulle krama dig Brittmarie så hade jag aldrig låtit dig gå.. Du var speciell för mig....... Jag saknar och tänker på dig sååå ofta.....
Jag kan fortfarnde drömma och dig och att jag till sommarn ska åka till grekland och få träffa dig, om jag bara kunde! Vill att allt skulle vara som förr, vår underbara Britt-Marie! Det går så många dagar då jag önskar jag kunde fylla både mitt och alla andras tomrum som du lämnade efter dig, speciellt Dimitri och resten av familjens saknad. Älskade Britt-Marie, hoppas du har det bra där du är..! Du kommer vara evigt saknad.... :(
Jag kommer aldrig glömma känslan då jag kom in i rummet och träffade dig första gången sen du fick cancer jag skakade.. Jag var livrädd....! Jag trodde det skulle kännas så konstigt, jag var rädd att jag skulle bryta ihop då jag träffade dig, men du var fortfarande densamma glada Brittmarie jag alltid känt! Men att se dig så som du var då var riktigt jobbigt. Då jag gick därifrån kände jag bara hur ont det gjorde i magen..
Nu har det gått flera månader med saknaden gör så ont! För jag kan faktiskt fortfarande inte förstå att jag aldrig med kommer få se dig................... eller kanske, vem vet, vi kanske ses någon gång i himlen. Jag får iallafall hoppas!!
Jag undrar varför?! Varför just du? Skulle heller inte önska att någon annan drabbades av detta men varför just du??!! Den frågan ställer sig nog väldigt många då man mister någon.
Jag gick igenom mina mail nyss och såg det du skickade till mig där det stod såhär:
Hej kära Louise! Hoppas allt är bra med dig. Jag tänkte bara fråga vad mamma gör? jag vet inte om du vet...
Men jag visste.. Jag kunde bara inte förstå det då mamma berättade för mig att du hade cancer, men jag klarade inte av att säga det till dig. Så jag sa nej.. Jag förnekade allt..
Så skrev hon:
Jag förstår att inte mamma har berättat vad som hänt med mig, orkar inte berätta allt elände nu, mamma berättar kanske sen.
Ha de så bra och sköt om dig Kram Brittmarie
Först då kunde jag känna hur det började göra ont och jag fick någonstans djupt inom mig en känsla av att detta faktiskt var sant......... :'(
Detta var sista bilder som togs på oss tre.. tyvärr var det en väldigt dålig bild med men mamma gjorde sitt bästa :)
Jag tänker såå ofta på det.. Jag kan bara inte släppa mina tankar.. Då du stod framför mig i somras och vi kramades hårt och sa hej då.. Samma stund som du tittar på mig så tänkte jag, den här gången ska det inte få gå lika lång tid innan vi ses igen. Om jag bara hade vetat att det var sista gången jag skulle krama dig Brittmarie så hade jag aldrig låtit dig gå.. Du var speciell för mig....... Jag saknar och tänker på dig sååå ofta.....
Jag kan fortfarnde drömma och dig och att jag till sommarn ska åka till grekland och få träffa dig, om jag bara kunde! Vill att allt skulle vara som förr, vår underbara Britt-Marie! Det går så många dagar då jag önskar jag kunde fylla både mitt och alla andras tomrum som du lämnade efter dig, speciellt Dimitri och resten av familjens saknad. Älskade Britt-Marie, hoppas du har det bra där du är..! Du kommer vara evigt saknad.... :(
Jag kommer aldrig glömma känslan då jag kom in i rummet och träffade dig första gången sen du fick cancer jag skakade.. Jag var livrädd....! Jag trodde det skulle kännas så konstigt, jag var rädd att jag skulle bryta ihop då jag träffade dig, men du var fortfarande densamma glada Brittmarie jag alltid känt! Men att se dig så som du var då var riktigt jobbigt. Då jag gick därifrån kände jag bara hur ont det gjorde i magen..
Nu har det gått flera månader med saknaden gör så ont! För jag kan faktiskt fortfarande inte förstå att jag aldrig med kommer få se dig................... eller kanske, vem vet, vi kanske ses någon gång i himlen. Jag får iallafall hoppas!!
Jag undrar varför?! Varför just du? Skulle heller inte önska att någon annan drabbades av detta men varför just du??!! Den frågan ställer sig nog väldigt många då man mister någon.
Jag gick igenom mina mail nyss och såg det du skickade till mig där det stod såhär:
Hej kära Louise! Hoppas allt är bra med dig. Jag tänkte bara fråga vad mamma gör? jag vet inte om du vet...
Men jag visste.. Jag kunde bara inte förstå det då mamma berättade för mig att du hade cancer, men jag klarade inte av att säga det till dig. Så jag sa nej.. Jag förnekade allt..
Så skrev hon:
Jag förstår att inte mamma har berättat vad som hänt med mig, orkar inte berätta allt elände nu, mamma berättar kanske sen.
Ha de så bra och sköt om dig Kram Brittmarie
Först då kunde jag känna hur det började göra ont och jag fick någonstans djupt inom mig en känsla av att detta faktiskt var sant......... :'(
Detta var sista bilder som togs på oss tre.. tyvärr var det en väldigt dålig bild med men mamma gjorde sitt bästa :)
Kommentarer
Trackback
