Follow your heart... but bring your brain with you!
Till er nya läsare så tänkte jag göra en liten kort sammanfattning om vilka vi är.
Jag heter Louise och är en tjej på 19 år som fyller 20 i år. Jag pluggar fortfarande och har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Ska börja jobba i sommar sen får vi se vad som händer. Min pojkvän heter Henrik. Han är en kille på 24 år som idag jobbar på ambulansen. Vi mötte vår livs kärlek då vi minst anade det.
Jag heter Louise och är en tjej på 19 år som fyller 20 i år. Jag pluggar fortfarande och har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Ska börja jobba i sommar sen får vi se vad som händer. Min pojkvän heter Henrik. Han är en kille på 24 år som idag jobbar på ambulansen. Vi mötte vår livs kärlek då vi minst anade det. Jag börjar från början.. Jag gick mitt första år på gymnasiet och skulle ut på praktik och hamnade på st:görans sjukhus på stroke avdelningen. Det var där jag mötte mitt livs kärlek, Henrik. Det var på ett mycket konstigt och märkligt sätt men som sagt, man kan inte bestämma över sina känslor..
Jag hade redan ett förhållande med "Andreas"(jag vill hålla personen anonym) och jag trivdes väldigt bra i vårt förhållande tills jag träffade Henrik som var min handledare på st:göran. Redan från första dagen så klickade det mellan oss och det gick väldigt fort. ALLT förändrades på bara några dagar.
Efter bara nån dag frågade Henrik mig om jag ville gå på bio med honom. Jag svarade ja, men låtsades sen bli sjuk för att jag kände att jag inte kunde, jag hade ju ett förhållande och ville absolut inte såra "Andreas". Dagen efter frågade Henrik mig igen fast om jag ville gå med hem till honom. Jag sa ja och tänkte att jag kommer på nått som hindrar mig från att gå med hem till honom och precis i den stunden som jag tänkte så, säger han "den här gången får du inte banga!". Så då vi slutat jobbet gick jag med honom hem. Efter några drinkar kunde vi inte längre kämpa emot. Jag trodde det var alkoholen som fick mig att känna det jag gjorde, men dagen efter då vi kom till jobbet så var känslorna fortfarande kvar.
Det pirrade i magen så fort jag såg på honom. Då vi satt på rond(möte) så höll vi varandras händer under bordet och gick in i rum där ingen var bara för att kunna pussas lite ;) Vi betedde oss som små barn.. Som man gör då man är nykär!
Jag var så fruktansvärt rädd samtidigt som jag kände en lycka som jag aldrig tidigare har känt.. Det vi gjorde var absolut förbjudet! Jag hade kille, han tjej (tror jag), han var min handledare och skulle sätta betyg på mig. Vi fick absolut inte göra det vi gjorde. Allt var så pirrigt men som sagt, man kan ju inte hjälpa att man bli kär..
Vi hade inte ens känt varandra i en vecka innan jag sov min första natt hos honom. Det vart natt efter natt och det slutade med att jag i princip aldrig sov hemma. Utan då bestämde vi att jag skulle flyttade in till honom. Jag visste redan efter så kort tid att han betydde massor för mig.
Men allt detta var en chansning från oss båda, ingen av oss visste vart det skulle sluta. Men vi båda trodde att detta var något mer än bara en "lek". Vi bestämde oss för att ge upp det vi hade och satsa på oss två.
Vår kärlek från den dagen fortsatte på jobbet och även efter min praktik och har följt oss sedan dess i vår vardag :) den praktiken glömmer jag ALDRIG!
Kommentarer
Postat av: djustd
God natt och sov gott! Kram
Postat av: storasyster N
Stora känslor kan man inte ignorera. Känner man att det är något speciellt ska man våga chansa. Jag är tacksam att jag gjorde det... Vad härligt att ni också gjorde det och att det gick så bra =)
Kramar/N
Postat av: Anonym
Han hade tjej!!!
Postat av: Louise
Inte enligt honom själv. Men det är skit samma vare sig han hade eller inte! Det hade nog ändå inte spelat någon roll..
Trackback
