Life by Louise ♥

Inatt har jag inte fått sova många timmar och just nu sitter jag fortfarande på högspänn och är dunder trött.

Jag är livrädd...

Igår när jag och Henrik skulle börja med middagen märker vi att Ville inte kan titta med ena hans öga, så jag sköljde med natriumklorid eftersom jag tänkte att han kanske hade fått något i ögat.. När vi käkat klart vart han helt groggy. Då kände jag att något inte stämde, han var så trött och lugn och bettede sig ABSOLUT inte som han brukar....

Vi lyfte upp och la honom bredvid mig på soffan. Efter ett tag då vi sitter och tittar på tv så tittar jag på Ville och ser att han bara tittar rakt ut på ingenting. Så jag tar mitt finger framför hans öga för att se att han var vid medvetande. Det var då mardrömmen började. Han reagerade inte för fem öre. Jag puttar på honom lite i panik och fortfarande ingen reaktion. Så jag lyfter upp honom fortfarande utan reaktion, han hängde helt livlös i mina händer..

Jag i panik skakar om honom och säger till Henrik att Ville är död. Han trodde jag skojade men han hörde ganska snabbt att jag menade allvar. Efter en stund började Ville vakna till och Henrik skyndar sig att ringa till sin pappa som kom och hämtade oss. Mitt hjärta var uppe i halsen.

Resan till djurakuten var som en evighet. Kändes som vi åkte jorden runt och aldrig skulle komma fram.

Under hela resan försökte jag hålla Ville vaken, han var JÄTTE trött och ville bara sova. Men jag vågade inte låta honom sova eftersom det var då han somnade som han vart medvetslös. När vi väl kom in började Ville pigga på sig riktigt ordentligt och vi betämde oss för att åka hem. Troligtvis så drabbades han av ett epilepsi anfall eller så bara svimmade han, det är osäkert. Men veterinären tyckte att vi skulle ställa klockan inatt för att titta till honom..

Så varje timma inatt har jag gått upp och kollat att Ville mår bra. Och än så länge är allt som det ska.

Min lilla älskling. Han vet då hur han ska göra mig riktigt rädd... Usch. Vill inte vara med om detta igen.