Göm mig..

Jag vill inte veta. Detta är kanske sista veckan jag känner såhär, jag är helt oventande om framtiden och jag hoppas att det kommer förbli så.

För än sålänge så vet jag inget. Men det kommer vara en stor lättnad om dom säger att allt är bra. Ni börjar säkert märka hur nervös jag är. Jag kan inte tänka på något annat.

Denna väntan är hemsk.

Samtidigt så vill jag inte visa hur rädd och nervös jag är, även om det är svårt att låta bli. Det är bara så mycket just nu, allt är väldigt jobbigt, jag vill hoppas men jag är tyvärr för rädd. Jag vill vara inställd på det värsta.

/Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0